Torkugn för lin i Lönbomåla

Efter att linet odlats och ryckts upp bands linet ihop i kärvar som krokades på störar för torkning. Efter torkning förvarades det i regel till nästföljande sommar innan det rötades. Före rötningen tröskades det på logen med slaga för att fröna skulle avlägsnas och för att det skulle bli något "uppluckrat" och lättare "ta röta". Man bredde ut linet i ett tunt skikt i en svag marksluttning mot solen. Efter rötningen torkades det genom att läggas in på torkställning, ett slags glesa träbänkar, där man eldade i den stora torkugnen av sten.

Efter torkningen bråkades linet för att det grova ytterhöljet skulle lossna. Vid bråkningen, användes en bråkstol med en verkande "träkniv", rörligt fastsatt i ena ändan och i den andra försedd med handtag. Efter bråkningen vidtog skäktningen. Till den användes ett tunntäljt trästycke, över vilket ett knippe lin åt gången lades och bearbetades med ett svärdliknande trästycke.

Sista proceduren var häcklingen, där man drog en passande mängd lin upprepade gånger genom ett avlångt trästycke med ett hål i vardera ändan och en rund grupp av långa, spetsiga järnstift mitt på. Det finaste linet användes sedan vid spinningen.

Torkugnen är byggd med en så kallad galt och är belägen alldeles intill landsvägen. Torkugnen restaurerades av Gullabo hembygdsförening 1984.

Källa: Infoskylt