Stora Vångerslät

På Bäckeboåsen ligger byn Stora Vångerslät. Byn omges av ett öppet odlingslandskap, som i väster och norr övergår till skogsbygd. Genom byn går den gamla vägen mellan skogsbygden och hamnarna vid sundet.

På höjderna vid den före detta viken i Litorinahavet ligger flera stenåldersboplaster och vid byn finns en koncentration av fornlämningslokaler. Stora Vångerslät har alltså en lång historia som boplats. Den äldsta kända noteringen om Stora Vångerslät är från år 1318, och man kan förmoda att det har bott människor på åsen kontinuerligt från stenåldern fram till nutid.

Stora Vångersläts historia har påverkats av befolkningsökningen under 1700-talet. Enligt en odaterad 1700-talskarta fanns det då sex gårdar i byn, som troligen låg på samma läge som dagens by. Inför laga skiftet 1841-42 hade Stora Vångerslät vuxit ut till en lång radby med början från den nuvarande byklungan och västerut. Ladugårdarna låg vid vägen och mangårdarna innanför dessa. I byns nordvästra del fanns redan väderkvarnen på sin kulle.

Resultatet av laga skiftet blev så småningom tolv utflyttade gårdar. På det gamla byläget ligger nu fyra gårdar tillsammans med den gamla väderkvarnen, numera utan vingar. Ett par av gårdarna (2:3 och 2:1) har götisk plan samt välbevarade manbyggnader från andra hälften av 1800-talet. Byvägen rätades ut och gjordes bredare.

Källa: Kulturmiljöprogram för Kalmar kommun - Landsbygden 1994