Renässansträdgården vid Kalmar slott

I Sverige var trädgårdskonsten under 1500-talet en kulturyttring hämtad från utlandet. Under medeltiden spelade kyrkan en dominerande roll och trädgårdsanläggningarna var i huvudsak indelade i tre avdelningar, trädgård, kryddgård och blomsteräng. Under 1500-talet var det kungamakten som som drev utvecklingen inom trädgårdskonsten framåt. De främsta trädgårdarna hör därför hemma i den kungliga sfären, men de anläggningar som växer fram under de svenska vasakungarnas tid kan inte mäta sig med de anläggningar som skapades samtidigt vid andra europeiska furstehov.

Renässansträdgården präglas av samtidens sinne för ordning och reda; kvadrat lades till kvadrat indelade i olika kvarter, med omgivande staket eller formklippta häckar. Det röda och vita staketet har sina rötter i renässansens färgprakt. I trädgårdskvarteren växte väldoftande blommor som rosor och lavendel, men i kvarteren odlades även köksväxter som citronmeliss, kryddsalvia och morötter. Än idag odlar vi gärna våra grönsaker i ett fyrkantigt trädgårdsland.

Under 1600-talet dominerades lustträdgårdarna av dekorativa broderiparterrer. Arkitektur och trädgårdskonst hörde nära samman och planerades ofta av samma person. Första gången räkenskaperna omnämner en trädgård av något slag vid Kalmar Slott är år 1552. Då anläggs en kryddgård på den nyuppförda västra vallen. Två år senare, 1554, omtalas en trädgård som troligen då var nyanlagd och var placerad på det gamla svartbrödraklostrets område, sydväst om slottet, ett kloster som Gustav Vasa låtit riva. Till slottets trädgårdsanläggningar under senare delen av 1500-talets fanns även racketbana, badstuga, rud- och karpdammar samt djurgårdar med fågelhus, rådjurshus och lokattehus.

Slottets sista trädgårdsanläggning, Landshövdingträdgården, anläggs på norra vallen vid 1800-talets slut. Trädgårdsanläggningen fanns kvar fram till 1900-talets mitt, då den rivs för att åter framhäva slottet som en historisk försvarsanläggning. 

Källa: Infoskylt vid trädgården