Manilla
Kvarteret Palmen, där Manilla ligger, är den enda del av hela Gamla industriområdet i Kalmar som ligger på mark som i äldre tid hörde till Kalmar stad. Resterande delar av Gamla industriområdet ligger på tidigare Perstorps kungsladugårds ägor, senare Skälby kungsgård. På 1600-talet fanns sparsamt med bebyggelse i området. Där kvarteret Palmen senare bildades stod ett par väderkvarnar och några stugor. Frånsett södra landsvägen var den enda egentliga vägen i området den idag helt försvunna Fredriksbergsgatan. Denna väg förband södra landsvägen med den väg som ledde mellan Gamla staden/Slottet och Skälby.
Manilla - en av stadens malmgårdar
Manilla på Sandås i Kalmar var förr en av stadens malmgårdar. Stadspresidenten Erik Ehrenklo anlade i slutet av 1600-talet en trädgård för sommarbruk vilken troligen var upprinnelsen till malmgården Manilla. Den stora gula byggnaden i trädgården framför nuvarande kontorsbyggnaden byggdes troligen på 1700-talet. Vid 1800-talets mitt ägdes Manilla av borgmästaren G Engzell och 1857 köpte tändsticksfabrikören Frans Otto Åberg Manilla och skapade ett nöjesplats; ett utevärdshus med tivoli, karusell, dansbana, skjutbana och kägelbana. Platsen kallades Nykterhetsvärdshuset Manilla.
Malmgården tros ha fått sitt namn av en ståtlig byggnad från slutet av 1700-talet, döpt till Manilla, belägen på Djurgården i Stockholm.
Fredriksdahls tändsticksfabrik
Tändsticksfabrikernas historia i kvarteret och i Kalmar börjar 1853 med att F O Åberg lät flytta hit sin tändstickstillverkning från Vassmolösa. Det är inte helt bekräftat var fabriken var placerad. Troligen låg den vid den senare försvunna Fredriksbergsgatan. Fabriken döptes till Manilla tändsticksfabrik eller Fredriksdahls tändsticksfabrik. Fabriken brann ner vid en anlagd brand 1907.
Såp- och oljefabrik
På egendomen byggdes 1860 en såp- och oljefabrik av det nystartade industriföretaget Manilla Fabriksbolag. Driften upphörde i mitten av 1870-talet och det då nystartade bolaget Siefvert & Fornander förvärvade tomt och byggnader 1877.
Siefvert & Fornander
Grundarna Sten Otto Siefvert kom från Södermanland och Daniel Olivier Fornanader från Kalmar. Fornander var konstruktör, som arbetat vid Fredriksströms bruk utanför Trekanten samt i flottan. Vid Fredriksströms bruk hade Fornander bland annat ansvarat för utvecklingen av tändsticksmaskiner.
En fabriksbyggnad för tillverkning av tändsticksmaskiner ska ha uppförts eller byggts till genast efter köpet. Fabriken hade eget gjuteri och här tillverkades även järnstaket, trappräcken, jordbruksredskap, ångmaskiner, vattenturbiner och andra moderna gjutjärnsföremål. Till kraftkälla användes en ångmaskin. Norr om gjuteriet låg också en liten smedja, kallad Sibirien, för sig själv i en liten stuga av korrugerad plåt. Företaget satsade på hög kvalitet och fick ett världsomspännande gott rykte. Man var också representerad vid flera världsutställningar och erhöll priser och medaljer, tex vid Stockholmsutställningen 1897. 1899 drabbades verkstaden av brand. Efteråt fanns av verkstadsbyggnaden bara ett par yttermurar kvar, vilka kunde användas när en ny byggnad i två våningar uppfördes på samma plats.
AB Förenade Svenska Tändsticksfabriker
AB Förenade Svenska Tändsticksfabriker, med familjen Kreuger som ägare, köpte 1911 upp företaget Sievert & Fornanders Eftr., vars lokaler låg på ”Manillatomten”. Från denna tid renodlades produktionen mot tändsticksmaskiner. Den första s.k. komplettmaskin för tändstickstillverkning började säljas 1918 under namnet Kalmarmaskinen, vilken exporteras till många länder i världen.
Under 1920-talet tillkom snickarverkstaden och magasinsbyggnaden. Under 1930-talet byggs maskinverkstäderna ut och Kalmar Konservfabrik flyttar in i lokalerna. 1932 inträffar en nedgång i företaget p.g.a. Kreugerkraschen. Man började tillverka andra specialmaskiner till exempel för tapetindustrin och tobaksindustrin.
Arenco AB
Namnet för verksamheten vid Manilla blir 1934 Arenco AB. Företaget slogs 1955 ihop med maskintillverkaren Gerhard Ahrens Mekaniska Verkstad, som tillverkade förpacknings- och cigarrmaskiner. All verksamhet förlades till Kalmar – under namnet Swedish Match Arenco AB.
Källa: Kalmar Lexikon och Manilla i Kalmar - Kulturhistoriskt kunskapsunderlag (Kalmar läns museum 2021)
Kvarterets byggnader idag
Malmgårdsvillan med trädgård
Det är inte helt klarlagt vilken ålder bostadshuset eller malmgårdsvillan har. Vissa uppgifter talar för 1700-talets slut, medan andra tyder på 1800-talets början. Huset har karaktär av en liten herrgårdsbyggnad, med resligt, brutet och valmat tak. De stora frontespiserna, vilka har hög ålder, markerar mittpartierna åt två håll och ger fler fönster till salen på andra våningen. De båda höga skorstenarna bidrar till takets karaktär och husets siluett.
Den ursprungliga malmgårdens trädgård låg norr om mangårdsbyggnaden. Den öppna ytan väster om mangårdsbyggnaden användes som grönsaksland eller åker under den första fasen av kvarterets historia. Den fruktträdgård som finns här idag har sannolikt sitt ursprung i 1900-talets början eller första hälft. Huset och trädgården representerar den sista resten av Manillas ursprungliga funktion som malmgård. Bostadshuset, den gamla mangårdsbyggnaden, tillför historiskt djup som bidrar till förståelse av områdets ursprung.
Arenco-byggnaden
Byggnaden representerar en typ som blev vanlig efter sekelskiftet 1900. Fabriker byggdes i ett enda plan för att minska brandfaran och samtidigt ge ett mer rationellt processflöde. Den är också ett exempel på det tidiga 1900-talets hallbyggnader, som utformades för att ge goda dagsljusförutsättningar och bättre luft till arbetsmiljöer där hetta, damm, rök och ånga utgjorde problem. Den stora hallbyggnadens mest karaktäristiska drag är dess uppbyggnad av sex långsmala ”skepp”. Taken var ursprungligen försedda med längsgående lanterniner. Höga smårutiga fönster och röda tegelväggar bidrar till industrikaraktären.
Det som idag upplevs som en stor enhetligt utformad kvadratisk huskropp har i själva verket tillkommit i fem olika byggnadsetapper. Den äldsta delen längst åt nordväst kan med stöd av gamla kartor dateras till 1800-talets mitt. Byggnaden skadades vid en brand år 1899, men delar av de gamla väggarna finns kvar. Som välbevarad representant för områdets äldre verkstadsbyggnader har den stora maskinhallen ett mycket högt kulturhistoriskt värde.
Kontorets glasade entré tillkom under slutet av 1900-talet.
Snickarverkstaden
Huset uppfördes omkring 1920. Det har karaktär av verkstadsbyggnad, byggd med bärande tegelväggar som försetts med typiska utanpåliggande strävpelare för ökad stabilitet. Väggarnas detaljer med strävpelare och takfot har byggts med stor omsorg om material och utförande. Byggnaden är exempel på tidstypisk äldre industriarkitektur. Den har symmetriskt indelade fasader med tydligt klassicistiska drag. Exempel på viktiga detaljer är de höga fönsteröppningarna med smårutiga träfönster och de sidohängda träportarna.
Som välbevarad representant för områdets äldre verkstadsbyggnader har huset ett mycket högt kulturhistoriskt värde.
Magasins- och kontorsbyggnad med vaktkur
Liksom snickarverkstaden kan magasinsbyggnaden dateras till tiden omkring 1920. Huset har karaktär av äldre kombinerad verkstads/industri-, kontors- och magasinsbyggnad. De ursprungliga smårutiga träfönstren anknyter till nationalromantikens stilideal. Arkitekturen i övrigt är främst klassicistisk. Väggarna är byggda av rött tegel och taket är belagt med röda lertegelpannor. Byggnaden är anpassad efter Södra vägens sträckning, så att hörnen i denna ände av huset inte är rätvinkliga. Användningen som magasin framgår tydligast genom den östra långfasadens uppskjutande vindskupor, vilka är försedda med hissbommar och luckor.
Intill östra sidan av husets spetsiga ytterhörn mot Södra vägen finns en tillbyggd liten vaktkur. Kuren tillkom 1958 och är byggd i samma typ av röda tegel som områdets äldre industribyggnader. Hörnet mot sydost är mjukt rundat och försett med en lucka, numera igensatt med skivor.
Som välbevarad representant för områdets äldre verkstadsbyggnader har magasins- och kontorshuset ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Den modernistiskt formgivna lilla vaktkuren har ett högt symbolvärde och bidrar till förståelsen av områdets historia.
Kontorsbyggnaden
Kontorsbyggnaden är ritad av kalmararkitekten Gösta Gerdsiö år 1955 och uppförd 1957. Dess storlek och utformning vittnar om företages betydelse. Förutom kontor fanns i huset arkiv och förråd. Stilen är tidstypisk för 1950-talet, med en omsorg om material och detaljer. Huset utmärks av väggarnas gula tegel, det flacka tegeltäckta, sadeltaket och husets långa smala form, vilken bryts av med trapptornet. Det framträdande trapphuset fungerar som blickfång i fonden av den mycket gamla infartsvägen till gårdsplanen framför mangårdsvillan. Huset är idag mycket välbevarat både exteriört och interiört. De omsorgsfullt formgivna entrépartierna och trapphusfönstren finns ännu kvar.
Vaktkuren med kontorsbyggnaden i fonden.
Panncentralen med skorsten
Panncentralen ritades av arkitekten Gösta Gerdsiö 1952 och stod klar 1955. Byggnaden ligger längst bort i kvarterets norra del, en bit från det samlade och mest värdefulla kärnområdet, men är ändå en viktig symbolbyggnad. Panncentralen har typisk industrikaraktär tack vare de röda tegelväggarna, den höga skorstenen, och de stora fönstren. På samma sätt som kontorsbyggnaden har den både funktionalistiska och traditionellt klassicistiska drag. Byggnaden med sin höga skorsten representerar genom funktionen som panncentral hjärtat i kvarterets industriverksamhet. Det är en teknikbyggnad som utformats med särskild arkitektonisk omsorg om proportioner och detaljer. Skorstenen utgör ett landmärke i området. Byggnaden är välbevarad både ut- och invändigt.
Källa: Manilla i Kalmar - Kulturhistoriskt kunskapsunderlag (Kalmar läns museum 2021)