Kalmar slott
Kalmar slott är beläget på Slottsholmen och har haft en avgörande betydelse i Sveriges historia. Slottet låg i anslutning till den medeltida staden med en vallgrav mellan slottet och bebyggelsen. Från det västra hörntornet, Kuretornet, ledde en smal landtunga över till fastlandet där en infartsväg senare anlades.
Dagens slott
Slottet är i dag Sveriges bäst bevarade renässansslott och ett givet besöksmål i Kalmar där slottets siluett kan ses från de flesta av stadens centrala delar. Många av slottets utrymmen kan besökas. Här finns alltid olika utställningar. Guidning i paradvåningen. För barnen finns olika aktiviteter kopplade till slottets histora. Barnen kan t ex utmana Svarta riddaren och vara med om högtidlig ceremoni efter avslutad 10-kamp. Här finns också Slottsrestaurangen.
Kamp mot Svarte riddaren
Slottets historia
Början till slottet var när kung Knut Eriksson i slutet av 1100-talet började bygga ett runt försvarstorn; en kastal, samt ett par bostadshus för garnisonen på platsen.
Hundra år senare förstärktes fästningen rejält under Magnus Ladulås regeringstid genom att en kraftig ringmur uppfördes runt den gamla borgplatsen. I denna anläggning ingick det nuvarande Kuretornet, fyra hörntorn, av vilka tre, Fångtornet, Södra Tornet och Rödkullatornet var runda och Kungsmakstornet tolvkantigt. Dessutom byggdes ett litet fyrkantigt torn, Vattentornet, som hade en port ut till hamnen Kättilen. Söder om borgen fanns en yttre borggård med ekonomibyggnader och mellan Kuretornets port och vindbryggan en förgård med ett porttorn, Högvärnet.
År 1397 stod slottet i centrum för en av de viktigaste politiska händelserna i Nordens historia, då Kalmarunionen bildades.
Vasatiden
På 1500-talet revs den runda kastalen och åren 1536-1555 lät Gustav Vasa bygga om slottet och reparationer utfördes, borggården stenlades, infartsvägen och vindbryggan över vallgraven anlades. När kanonernas eldkraft ökades i början av 1500-talet gav slottets murar inte tillräckligt skydd och därför lät kungen uppföra jordvallar runt slottet i söder, väster och norr och försåg dem med hörntorn; Södra, Västra, Norra och Östra postejen.
Norra postejen
År 1557 fick hertig Erik, sedermera Erik XIV, Kalmar slott i förläning och i mars 1558 anlände han till Kalmar och intog sitt residens på slottet. Som kung lät Erik XIV försköna flera rum på ett smakfullt sätt, bl.a. Kungsgemaket.
Kungsgemaket
Han anlade även badhus, påfågelhus och bana för racketspelet jeu de paume på yttre borggården, som utgör planen mellan slottet och södra jordvallen.
Johan III älskade slottet och gjorde det till en verklig fursteboning. Han lät Dominicus Pahr försköna slottet både invändigt och utvändigt. På Kuretornet restes en hög spira med Sveriges tre gyllene kronor och samtidigt anlades Slottsbrunnen och dess överbyggnad.
Den södra flygeln byggdes på och Rutsalen, Gyllene salen och flera gemak pryddes med konstnärligt snidade verk och målningar på tak och väggar.
Gyllene salen
Kung Sigismunds korta regeringstid 1592-1599 blev en orolig tid för Kalmar. Karl IX fullbordade slottet genom att bygga den östra vallmuren med kassematter och förbättrade dessutom stadens befästningar.
Stormaktstiden
År 1611 utbröt krig mot danskarna, Kalmarkriget, varvid både slottet och dess bestyckning fick svåra skador. Christer Somme, som 1611 blev hövitsman på Kalmar slott, kapitulerade efter två veckor på posten inför den danska övermakten den 3 augusti, sedan den danska-norska armén under Kristian IV i början av maj hade belägrat staden Kalmar och slottet och i slutet av månaden intagit staden, Karl IX stämplade kapitulationen som högförräderi.
Denna figur föreställande Krister Some sitter på en trappa på slottet som straff för kapitulationen
Efter freden 1613 i Knäred, när svenskarna återfått slottet och riksdagen beviljat ett större anslag, lät Gustav II Adolf förnya och förstärka slottet. Även stadens befästningar förstärktes och en stjärnskans anlades på Grimskär. Reparationer av slottet och staden pågick så sent som 1631, eftersom kungen ansåg dessa vara av stor militär betydelse och även för förbindelserna med Östersjöprovinserna och Tyskland.
År 1642 bodde landshövdingen Conrad von Falkenberg i den då rumsavdelade Gröna salen då elden kom lös och östra delen av slottet blev så gott som utbränd. Landshövdingen fick flytta sin bostad och kansli till en gammal gård i staden. Reparationerna tog nästan tio år. En av salarna som drabbades har sedan dess kallats Förbrända salen.
Senare fick landshövdingen Henrik van Vicken bostad i den efter eldsvådan renoverade östra längan och bodde där till 1676. Då flyttade landshövdingen till den nya staden på Kvarnholmen, varvid hans bostad på slottet övertogs av slottskommendanten. Slottet återställdes och i slutet av 1600-talet var slottet åter en stark befästning.
År 1658 var Kalmar inte längre gränsfästning, och dess miltära betydelse hade minskat. I slutet av 1600-talet upphörde slottet att vara kungaborg och började förfalla. Fängelset från 1500-talet låg forfarande kvar.
Under Stora ofreden 1700-1721 användes många utrymmen som spannmålslager, bl.a. Gröna salen, Gyllene salen, Kungsgemaket, Grå salen och Rutsalen. År 1696 ansåg landshövdingen Bleckert Wachtmeister att förhållandena för fångarna på slottet var otillfredsställande och byggde därför ett nytt fånghus med två rum på yttre borggården norr om portvalvet. År 1750 satt 70 fångar där.
Efter Stormaktstiden
År 1722 var vindbryggan i så dåligt skick att den fick ersättas med en ny samt ny bro. Slottet fick 1776 en ny funktion som kronobränneri. Laggkittlar och gröplager placerades i Gröna salen och en väderkvarn sattes överst på Kuretornet. Bränneriet lades ner 1787 och väderkvarnen togs bort 1791. Endast slottskyrkan och fängelset hade undantagits från brännvinstillverkningen.
Slottet fungerade som länsfängelse från 1500-talet fram till 1852 då Fängelset vid Systraströmmen stod klart. Vid 1800-talets början var slottet nergånget och det fanns önskemål om att hämta sten därifrån till nya gymnasiebygget på Kvarnholmen vilket inte tilläts. Ännu vid seklets mitt förvarades spannmål på slottet och en viss tid hyrdes källarutrymmet ut till en vinhandlare som hade sitt lager där.
Ett omfattande renoveringsarbete utfördes med början 1852 då Oskar I bl.a. lät återställa Slottsbrunnen samtidigt som Erik XIV:s gemak upprustades. Efter ritningar av Helgo Zettervall fick tornen nya huvar på 1880-talet.
Slottet ca 1870 (Foto DigitaltMuseum, Kalmar Läns Museum, Public Domain)
Under 1900-talets två första decennier genomfördes inga större restaureringar. Bristen på omsorg ledde till att slottets yttre borggård förvandlades till en skräpig festplats med dansbana för nöjeslysten ungdom. Slottet har sedan 1800-talet renoverats och byggts om i flera omgångar och sedan 1920-talet har man även utfört arkeologiska undersökningar i samband med dessa arbeten.
Under senare år har Statens Fastighetsverk renoverat verksamhetslokaler i slottets norra länga och har i samverkan med räddningstjänsten genomfört förbät ringar av tillgängligheten och brandsäkerheten. Kalmar slott ägs av staten och Statens Fastighetsverk står för underhållet. En slottsarkitekt är knuten till anläggningen. På slottet utförs fortlöpande underhållsarbeten och det är i dag Sveriges bäst bevarade renässansslott.
Källa: Kalmar Lexikon och Wikipedia
Slottet
Drottningvåningen
Drottningsalen har hyst såväl drottningar och hovdamer som straffångar. Som de flesta rum i slottet har våningen haft olika funktioner och status under slottets långa historia. Under en period i början av 1800-talet användes Drottningsalen till exempel som saltmagasin. Entrén till våningen går via den pampiga Drottningtrappan.
Den stod färdig 1559, under Katarina Stenbocks tid som drottning. Trappan byggdes bland annat av medeltida gravstenar från traktens kyrkor och kloster. Rummet mot borggården blev drottningens kammare. En öppen spis sattes in och inför ett besök av drottning Maria Eleonora 1622 fick rummet dessutom en kakelugn. Det norra rummet blev drottningens försal. De nedre delarna av salens väggar är dekorerade med draperimålningar i blå kalkfärg och runt dörrarna finns målade omfattningar.
Drottningsalen
Den rikt utsmyckade sängen som står i Drottningsalen är slottets enda originalmöbel. Sängen är tillverkad 1628 och stod från början i Kungsgemaket. Den tillhörde ett danskt adelspar och hamnade på slottet som krigsbyte. De snidade vapensköldarna vid fotändan berättar om de forna ägarna Rosencrantz och Billes. Den vapensköld med Gustav II Adolfs vapen som sitter vid huvudändan, har från början suttit på en annan säng.
I Rutsalen tog drottningen emot gäster och sändebud under ett målat och förgyllt kassettak. Rummet var Gunilla Bielkes representationsrum när hon och Johan III bodde på slottet under 1580-talet. Själva längan byggdes på 1550-talet men det var Johan III som lät inreda salen i samband med sina stora renoveringsprojekt på 1580-talet. Då fick salen den rikt dekorerade träpanel som fortfarande pryder väggarna. Träpanelen har doriska kolonner och intarsiadekor av 17 olika träslag. Mönstret har troligen utformats av byggmästaren Dominicus Pahr och tillverkats av svenska snickare under ledning av Olof Andersson.
Rutsalen
Kungsvåningen
Den här delen av slottet var kungens domäner redan på medeltiden. Vasakungarna, inte minst Johan III, byggde renässansfursteimage genom stil, smak och utsökt hantverk som än i dag präglar Kalmar slott.
Grå salen har fått sitt namn efter de gråtonade frescomålningarna på väggarna. Bilderna berättar den bibliska historien om Simson. Konstnär är Arent Lamprecht från Nederländerna. Från början bestod Grå salen av två rum uppförda på 1550-talet. På 1580-talet slogs dessa båda rum ihop till en stor sal. Spisen blev den enda värmekällan i det stora rummet. Förmodligen är det Roland Mackle som har gjort kalkstensomfattningen. På norra väggen finns resterna av Norges riksvapen. Troligen har även Sveriges och Danmarks riksvapen varit målade på samma vägg.
I Grå salen finns en festmåltid uppdukad. Det föreställer ett påskbord 1586.
Grå salen
Kungsgemaket ligger i tornet som är från medeltiden. Det har funnits ett kungligt gemak här sedan 1200-talet. Omkring 1560 blev detta rum sovrum till Erik XIV. Väggarna är klädda med en 2,6 meter hög träpanel med intarsiadekor och korintiska kolonner i ek. Förmodligen är det byggmästare Jacob Richter som har ritat panelen och de tyska mästarna Urban Schulz och Marcus Ulfrum som har tillverkat den. Det praktfulla kassettaket har Erik XIV:s initialer. I en av kassetterna står årtalet 1562. Över väggpanelen finns en relieffris med jaktscener i målad stuck från Johan III:s tid 1572-1573. På spisen i sandsten finns Karl X Gustavs monogram. Den är gjord av Johan Goldtsmidt 1657.
Kungsgemaket
Vid mitten av 1800-talet restaurerades Kungsgemaket grundligt under ledning av arkitekt F V Scholander. Stuckfrisen målades om med oljefärg, träpanelens intarsia blankpolerades och vissa delar byttes ut. Några motiv var så skadade att de helt komponerades om. Som förlaga användes bland annat kopparstick ur Erik Dahlberghs Suecia Antiqua et Hodierna, som gavs ut i omgångar mellan 1667 och 1715. Kassettaket restaurerades omsorgsfullt. Golvet nytillverkades med ett mönster som Scholander komponerade. Den enda del av rummet som är helt orörd är en målning i västra fönsternischen som föreställer den grekiska sagohjälten Herkules. Scholander menade att det var Erik XIV själv som hade målat den och därför fick den inte röras.
Under Johan III:s tid var det kronprinsen Sigismund som disponerade Kungsgemaket. Johan ville inte bo i sin avsatte och mördade bror Erik XIV:s gamla rum, varken på slottet Tre kronor i Stockholm eller på Kalmar slott. När kungafamiljen vistades i Kalmar bodde Johan istället i den östra längan. Kungsgemaket har även hyst en drottning. När Hedvig Eleonora bodde på slottet 1656 var gemaket hennes sovrum.
Kungen tog emot sändebud och förnäma gäster under det praktfulla taket i Gyllene salen. Det är naturligtvis det förgyllda kassettaket som har gett namn åt rummet.
Det ursprungliga rummet uppfördes under 1540-talet och från början kallades salen Nya kungsgemaket. Spisen i kalksten är ett arbete av Roland Mackle och kom på plats 1561. Det magnifika kassettaket sattes upp 1576 när Johan III gav rummet ny inredning. Taket tillverkades av mästarna Michell van Bern och Olof Andersson. Några år senare förgylldes och målades taket av tysken Hägert Holst och möjligen även av Arent Lambrechts. De använde mer än 2 200 ark bladguld till förgyllningen. Mitt i taket finns en praktfullt utsmyckad mittknopp i form av en fruktkorg. Johan III tyckte om den sortens inredningsdetaljer och slottet Tre Kronor i Stockholm pryddes på liknande sätt. Knoppen på Kalmar slott är den enda som finns kvar i Sverige, men på den europeiska kontinenten finns i dag flera motsvarande tak bevarade.
Dörren i Gyllene salens östra vägg leder till en liten kammare, Agdakammaren.
Agda Persdotter var Erik XIV:s frilla. Hon bodde här på slottet tillsammans med Erik 1558-1560, under en period när han fortfarande var hertig. Erik och Agda fick flera barn tillsammans och den äldsta, Virginia, föddes på slottet 1559. Samma år omnämns i räkenskaperna för Kalmar slott att det under året förbrukats "20 famnar ved i Agdas kammare". Det förväntades av en ung furste att ha frillor, älskarinnor som han inte gifte sig med. Många svenskar i dag har släktskap med Erik XIV eftersom hans och Agdas barn har fått ättlingar i många generationer.
Agdakammaren visar hur en högreståndsmiljö kunde möbleras under 1500-talets senare del. Sängen är en kopia av den så kallade Räfsnässängen som traditionen förknippat med Gustav Vasa. De vävda tapeterna kunde lätt rullas ihop och tas med för att klä de kala väggarna. En praktisk funktion för Gustav Vasa och hans söner som ofta reste mellan sina slott. Motivet på Agdakammarens tapet är hämtat från Gamla testamentet och visar en knäböjande David som tar emot smörjelsen av profeten Samuel. Den är en rekonstruktion av en tapet som antagligen vävdes på Kalmar slott omkring år 1560.
Huvudentrén till kungens våning gick via Kungstrappan som stod färdig 1557. Precis som trappan till drottningens våning är den byggd av medeltida gravstenar. I Kungstrappans övre del finns två trälejon. De tillverkades inför Karl XI:s eriksgata 1673 och stod då vid infarten till slottet för att välkomna kungen.
Den del av slottet som rymmer Gröna salen byggdes redan på 1480-talet. Omkring 1540 inreddes den översta våningen till en festsal som kallades Stora västra salen. När Johan III rustade upp slottet under sin regeringstid fick rummet åter en ny inredning och blev Gröna salen. Denna praktfulla festsal stod klar 1585. Rummet hade fått ett kassettak i grönt och guld och sedan dess har det hetat Gröna salen. Dörren i Gröna salens sydvästra hörn leder in till kammaren i det medeltida Rödkullatornet. Från början var tornet ett försvarsverk men samtidigt som Gröna salen nyinreddes blev kammaren ett beboeligt rum.
Under större delen av 1600-talet användes Gröna salen som bostad och festlokal för kungligheter och landshövdingar. 1776, under Gustav III:s regeringstid, inrättades ett kronobränneri på Kalmar slott. Skorstenarna från bränneriets pannor i västra längans bottenvåning drogs upp genom Gröna salens golv och vidare genom taket, och kassettaket förstördes. En liten aning om hur det kan ha sett ut kan man få i fönsternischerna. Där finns fortfarande målningar med ett mönster som vi kan anta påminner om det kassettak som nu är borta.
Väggarna i Gröna salen pryds av begravningsvapen. De är från 1600- och 1700-talet och användes i begravningsprocessioner när adlade personer begravdes. Vapnen har tidigare hängt i kyrkor runt om i Småland. På bilden syns Stålhammarättens begravningsvapen.
Gröna salen används vid musikkonserter.
Slottskyrkan
Slottskyrkan har bibelcitat väggarna. De är på svenska och från Nya testamentet på norra sidan medan Gamla testamentet citeras på latin på den södra sidan. Målningarna har troligen gjorts av Peter Bundi omkring 1620. Kungs- och drottningstolarna finns längst fram i varsin bänkrad. De hör till det allra äldsta i kyrkans inredning. Stolarna tillverkades omkring 1615. Spirorna på kungsstolen förgylldes och försågs med Gustav II Adolfs monogram GARS (Gustav Adolphus Rex Suecia). Maria Eleonora blev Sveriges drottning 1620 men först 1628 förgylldes även drottningstolens spiror. De fick också drottningens monogram MERS (Maria Eleonora Regina Suecia).
Källa: Kalmar Slott - Ett levande slott
Mer att upptäcka vid slottet
Kakelugn 1, Kakelugn 2, Kakelugn 3
Västra förborgens portal till inre borggården
Östra förborgens portal till norra förborgen