Ebbegärde kvarn/Kvarntorpet

Ebbegärde kvarn låg ungefär 1 km uppströms i Snärjebäcken räknat från Ebbegärde gård. Den är som flertalet andra kvarnar i socknen känd sedan långt tillbaka i tiden. Den är omnämnd i dombok i början av 1700-talet, då den skulle skattläggas. Ägaren hette då major Berg von Linde. Kvarnen fick under en tid förfalla, men 1794 ansökte en senare Berg von Linde om att få slå ihop Böle och Ebbegärde kvarnar till en enda vid Ebbegärde.

Den senaste kvarnen byggdes omkring 1840-50 och ägdes då av greve Posse. Kvarnbyggnaden var byggd i tre våningar. Kvarnen var en s.k. tullkvarn vilket innebar att mjölnaren tog tull av mjölet han malde åt sina kunder. Dessa var bönder från kringliggande byar på många gånger ganska stora avstånd. Till kvarnen hörde givetvis bostadshus och även ett mindre jordbruk där mjölnaren höll häst, kor, får, svin och höns. Med djuren kunde han få användning för tullmjölet han tjänade vid malningen. Kvarnen drevs under hela sin verksamma tid av två 5 meter höga vattenhjul överfallshjul. Vattnet kom från en uppdämning av ån. På dammbyggnaden går väg över över ån.

Förste kände mjölnaren hette Karl Sjögren, han var verksam i kvarnen 1904-1914. Näste mjölnare var Johannes Karlsson 1914-1936. På 1930-40-talet drevs kvarnrörelsen av Torsten Johansson. Kvarnen lades ner och revs 1939. På 1960-talet revs resterande byggnader.

Kvarnen hörde från 1880 till kronohemmet Ebbegärde och arrendatorn på gården skulle ha sin del av tullen som alltså delades mellan gårdsarrendatorn och mjölnaren. De kunde sedan sälja sin del av säden och få kontanter. Till kvarnen hörde också ett mindre jordbruk med lite åkrar och mjölnaren hade häst, kor, får, grisar och höns. Boningshuset (på 1900-talet) innehöll två rum och kök samt veranda på nedre plan och två rum på övre plan. Det fanns ingen brunn på gården utan vatten fick hämtas i en källa hundra meter från boningshuset. Huset renoverades och det grävdes en brunn 1936. 

Numera finns endast grunden till kvarnen och ladugården kvar samt brunnen och en jordkällare.

Källa: Ryssby hembygdsförening